Åhr 1737 d. 10 Aprilis som var Påskedag hafver nedan anförde händelse sig tilldragit med torparen Bengt Andersson på Vasängen. (torp underDannemarka)

Undertecknad blef befalt af mitt Herrskap på Säteriet Dannemarka , att på Påskedagen gå till Hio Postcontoir med bref, gick allt så bittida om morgonen ut, förrän solen var uppgången, kommandes då det töcknade till dager till Högeråsa kiälla ofvanföre Sänmanstorp, då jag fick höra ett gny i skogen som gnällande af små griser, såg alltså upp, och i detsamma fick se en qvinnoperson kommande ifrån Norr, sittande bakfram på en Warg i sitt fulla språng, hållande honom i svansen, som stod upp som en --qvast? ärnade sig tvärt öfver den gångestig jag gick till söder. Jag hälsade henne; "GUDS FRID" Då det tvärstannade för henne. Hon sade åt mig: "Hade Du intet silfver -det var Postpenningarna han hade - och äggjern, - det var knifven, - hos sig, skulle Du få stå", hvarpå hon sade: "Känner Du mig eller säger mig namn, skall Du ingen hälsodag hafva". Jag sade: "Om Fahnen känner dig, jag känner dig icke", hvarpå resan för henne gick för sig, men inte så fort alldeles som före och utan gny, håret hängde ned för ögonen på henne, hafvande på sig en grå walmarströja och kiortel, här af vart jag förskräckt och häpen, frucktandes hon skulle låta sin ridhäst rifva ihjäl mig. Efter denna synen miste jag samma åhr tvenne mina koor och mitt hästekreatur och det som för mig svåraste var, min hustru Lisbetha Månsdotter vart sjuk så att hon ej hade kraft och styrkio i någon af sina lemmar utan varit sängliggande på 11 åhret, då hon vart död. Som uppteckningen i Kyrkoboken öfver .de döda 1746 utvisar. Att sig så tilldragit och är skedt betygar i all sanning.

Det denna mannen vid Episkopal Visitationen 1748 d. 22 april vidkändt denna sin berättelse.

Attest; Thorstanius Thengblom (kyrkoherden i Fröjered)