(kungskrona)

Cum Gratia & Privilegia S:ae R:ae Maj:tis.

Giöre wetterligt, at, ehuruwäl uti Wår then 24 februarii 1748 utfärdade Förordning om förlag wid Bergs och Brukshandteringar, och thes 10. §. tillåtes, at. tå en Bergsman eller Förlagstagare så af sig kommit, at fara är om hans fasta egendoms försättjande eller förderfwande, och Förläggaren sig til sit förlags återbekommande anmäler, må Förlagstagarens fasta egendom gå i mät, och, efter föregången wärdering, igenom offentlig Auction til then mästbjudande försäljas, äfwen utom Bergsmanståndet, så wida icke någon innom thetsamma wil på egendomen bjuda så mycket, som wärderings Summan, när then ej öfwerstiger gälden; dock likwäl och althenstund Bergsmans Egendomar, wid hwilka hyttebruket är then wäsentligaste handteringen, härigenom torde för mycket komma at gå ifrån Bergsmansståndet til andre Ståndspersoner, särdeles Bruksägare, som gemenligen hafwa större fördel theraf, at antingen nyttja skogen til andre behof än Tackjerns blåsning, eller ock inskräncka thensamma efter hwad the sielwe oumgängligen tarfwa, hwarigenom the på Kiöpetackjern priviligerade Bruken, som icke äge egne blåsningar, skulle i sit Tackjernsfång och årliga smide brista, och omsider sine Werk, så wäl Oss och Cronan som sig sielfwe til obotelig skada, nedlägga; Fördenskull och som Wi wid ömsint öfwerwägande af the swåra fölgder, som af then i the senare åren allmänt öfwerklagade brist på Tackjern således är at befara, funnit högst angeläget at förekomma, thet Bergsmanhemman hädanefter ej måge afsöndras ifrån Bergmansståndet; Altså. och så wäl i anseende härtil, som ock til at befordra, thet en Förläggare, med minsta kostnad och tids utdrägt, samt innan en gäldbunden och wårdslös förlagtagare kunnat thess fasta egendom förderfwa eller färsättja, må komma til sin betalning, hafwe Wi, uppå Riksens Ständers underdåniga tillstyrkande, i Nåder blifwit föranlåtne, hwad i 10. §, af berörde Förlagsordning stadgas, i så måtto at ändra och förklara: thet bör en förläggare, så snart thes fordran är, efter Förlagsordningen, behörigen liquiderad, samt af Bergs Tings Rätten för ostridig förklarad, äga rättighet, at, efter laga stemning, för thensamma fordra sin betalning, antingen skulden är större eller mindre, samt Bergs Tings Rätten tillåta honom, at, sådan betalning, i brist af lös och redbar egendom, utur Bergsmannens fastighet genast utsöka. Och förordne Bergmästaren, medan han är qwar på Tingsstaden, them hwilka wärdering öfwer hemmanet förrätta skola, på sätt, som 10. §. uti 1748 års Förlagsordning föreskrifwer, hwilken wärdering skall werkställas utan uppehåll, oaktat Öfwer-Rätt sökes emot Bergs-Tings Rättens utslag, kommandes thetta utslag äfwen at gälla för laga upsägning, i stället för upsägelse, som nästpåföljande Thomasmässotid eljest icke borde. Dock bör Gäldenär få sitta qwar wid hemmanet och gårdsbruket hela thet året, så ock thet påföljande samt til Midfastan året derpå, och sedan han afbrukat det rede, som han skaffat sig i beredskap til then blåsning, hwilken börjas näst efter thet Bergs Tings Rättens dom utföll, hafwe sedermera ej rättighet til widare blåsning, eller och nyttja skogen til annat

än nödigt wedefång och gärdsle.

Kan Gäldenären afbörda sig skulden och Borgenären förnöja, stånde honom öppet, at egendomen sjelf infria til ock med then sista Martii året efter Bergs Tings Rättens dom; men i annor händelse bör Bergmästaren, wid första anmälan låta pålysa det egendomen, twå månader efter utlysningen, kommer igenom offenteligit utrop, at försäljas til then mästbjudande innom Bergsmans Ståndet; Och oansedt Gäldenären skulle sedermera kunna förnöja Borgenären, bör Auction icke thesto mindre förrättas, på thet theras omsorg, som, i anledning af utlysningen skaffat sig penningar til at kunna kiöpa egendomen wid Auctionen, ej måtte wara förgäfwes. och Bergsmännerne therigenom afwänjas, at wid slike tilfällen sig inställa; warandes Gäldenär dock skadelös, emedan han wid Auctionen kan giöra öfwerbud, och egendomen på thet sättet infria, om han thet förmås och gitter.

Wägrar Bergmästaren, at genast meddela utlysning til Auction, eller dröjer thermed, warde therföre af Wårt och Riksens Bergs Collegio suspenderad ifrån tjensten på tre månader eller längre, och ärsätte thessutom Borgenären all, igenom tidens utdrägt, förordsakad skada; men är Bergmästaren siuk och frånvarande, utfärde Bergsfogden i thes ställe förberörde utlysning.

På dag och ställe, som utlysningen kommer at tilkännagifwas, bör Auction af Bergmästaren eller Bergsfogden förrättas, tå egendomen insättes för skuldsumman, om then är mindre än wärderings summan, eller ock för sistnämnde summa, om then är mindre än skulden, och tilfalle egendomen then mästbjudande inom Bergsman Ståndet. Will ej någon af them bjuda then summan, för hwilken egendomen är insatt, så bör insättnings summan så mycket minskas, at egendomen innom Ståndet må kunna föryttras, och skulle Borgenär sig sielf therest han låter skulden stiga högre, än egendommen innom Ståndet kan försäljas til, sedan han nu mera äger rättighet at utlösa sin fordran, när han åstundar; Men i then händelse egendomen skulle wid Auction stiga högre än gälden, så bör, sedan Borgenär för sin fordran af kiöpeskillingen bliwit förnöjd, öfwerskottet tilfalla den afträdande; Och kommer sålunda, enär en Bergsmans egendom bör för gäld hos någon Ståndsperson gå i mät, then altid hel och hållen igenom offenteligt utrop och ej annorledes at föryttras; I anseende härtil och emedan egendommen ej får gå utur Bergsmans Ståndet, utan Borgenär måste låta sig nöja med hwad någon innom Ståndet i thet högsta therföre gifwa will, tillåtes wid sådane tilfällen ej mer än en wärdering therå, til besparande af then kostnad, som eljest stannar på then afträdande, och giör skulden större, samt undwikande af onödig widlyftighet och beswär.

Skulle Bergs Tings Rätten finna, thet Borgenären icke kan, för andre ordsaker, tilstädjas, at utur fastigheten söka sin betalning, och thenne förmenar honom thermed wara för när skedt, söke nå ändring theruti igenom beswär hos Bergs Collegium, innom then tid, som til wad är föreskrefwen, hwilke beswär, sedan wederparten hörd blifwit, böra af Collegio skyndsammeligen afgiöras, samt noga tilses, at Borgenären ej warder lidande eller i sin rätt uppehållen.

I lika måtto åligger Gäldenären, therest wederparten fådt lof, at få, på förr omtalte sätt, anwända egendomen til sin betalning, at innom lika lång tid inlemna beswär öfwer Bergs-Tings Rättens utslag, om han finner sig thertil befogad, samt thesse beswär twefalt ingifwa, så at thet ena kan blifwa wid Bergs Collegium qwarliggande, och thet andra, medelst Collegii föranstaltande, igenom Bergmästaren i orten, Borgenären tilstält, hwars quitto eller ock theras intygande, som beswären aflefwererat, Bergmästaren åter til Collegium insänder; Och ifall Borgenären ej i rättan samt af Collegio föreskrifwen tid med förklaringen inkommer, ware han förfallen til thet förelagde witet, och Collegium hafwe magt, at, på the af Gäldenären anförde skiäl, saken afgiöra, hwilket följakteligen kan och bör ske innom nästa Octobris månads slut, sedan Bergs Tings Rättens dom, wid Lagtima Bergs Tinget i orten, utföll.

Skulle thermed längre utdragas, och intil thes utlysning til egendomens försäljande blifwit utfärdad, gånge Auction icke thestomindre för sig, på thet Borgenären, hwilken har så wäl en Under-Rätts dom för sig, hwarpå utmätning efter Lag följa bör, oaktat wad theremot erlägges, som ock en liquiderad och bepröfwad fordran, ej må, igenom onödig tids utdrägt samt annors förseende, i sin rätt uppehållas, utan må han, för sin ägande ostridiga fordran, af köpeskillingen giöra sig betald, och then behålle egendomen, som honom på Auction inropat, dock Bördemannen wid alle slike tilfällen thes rätt, efter Lag, förbehållen.

Blifwer Gäldenär, utan laga förfall, ute, när Borgenär, til sin fordrans utbekommande, honom til Bergs Tinget inkallar, och thenne sistnämde wisar sig äga en tilförene med dem faststäld fordran, afgiöre tå Rätten saken igenom tredsko-Dom, på sätt, som Lag förmår, och tillåte äfwen, at fordran må utur fastigheten utsökas, hwilket utslag käranden sedan har, at innom en månad efter thes dato, sin wederpart tilställa, samt therpå taga behörigt bewis; Och hafwer Gäldenär uti thetta utslag ej annan återwinning, än at han innom en månad, sedan thet med honom lagligen blifwit communicerat, bör theröfwer, på förr omförmälte sätt, beswär uti Bergs Collegio andraga. När tiden therpå infaller, at utlysning til egendommens försäljande bör ske, och Borgenär tå wisar, at han i rättan tid lemnat Gäldenären del af utslaget, men thenne theremot icke kan förete antingen quitto för skulden eller Bergs Collegii utslag, hwarmedelst tredsko-dommen är worden ändrad, låte Bergmästaren med egendomen så förfara, som här ofwantil anfördt är.

Wore åter skulden förut ej behörigen liquiderad och domfast, så må wäl Bergs Tings Rätten saken icke thesto mindre afgiöra, samt tillägga Borgenären rättighet, at utur fastigheten giöra sig betald; Dock bör i then händelsen, och sedan Gäldenären, innom then förr utsatte tiden, fådt del af utslaget, äga rättighet, at söka återwinning wid nästa års Bergs Ting. Sker thet ej, gånge sedan utslaget, som tå wunnit Laga kraft, til fullbordan.

Söker Borgenären urtima Bergs Ting til sådant måls afgiörande, eller dömmes thertil af Rätten, och thetsamma så tidigt hålles, at Saken innom then sista Junii, kan wara afgiord, så bör werkställigheten så tidigt therpå följa, som nu sagt är.

Hålles urtima Tinget senare, äge tå Borgenär ej rättighet, at låta thet förr i werket ställas, än om utslaget wid nästa lagtima Bergs Ting fallit, på thet Gäldenären ej må förlora något af thet rådrum, som han eljest til penningars anskaffande och egendomens infriande kunnat äga.

Dock kommer härwid at iakttagas, at öfwer gamle förlager bör efter gamle Stadgar dömas. Thet alle, som wederbör, hafwa at ställa sig til underdånig efterrättelse. Til yttermera visso hafwe Wi thetta med Egen Hand underskrifwit och med Wårt Kongl. Sigill bekräfta låtit.

Stockholm i Råd-Cammaren then 10 December 1756.

ADOLPH FRIEDRICH