Giöre witterligit, at som hos Oss i underdånighet är wordet föredragit, thet then år 1703 utfärdade Kongl. Hammarsmeds- Ordningen, i anseende til tidernas omskiften och flere omständigheter, kunde tarfwa både förändring och förbättrande: Så hafwa Wi i Nåder för godt funnit, at stadga och förordna, som följer.

1.§

Hammarsmeds ämbetet skall bestå af Ålderman, Mästare, Mästersven och Smedsdräng, then förr Kolgosse hetat.

2.§

Alla under hammarsmeds ämbetet lydande, skola wid Bergs-Tinget i Protocoller inskrifvas. Therföre ware så wäl Bruksägare, som Ålderman skyldig, at på första Tingsdag förteckning på Smederne ingifwa, wid Fem Dal Silf:mts bot, så ofta någonthera sådant försummar.

3.§

Til Ålderman i hwarje Bergs-Fögderie eller Bruks district antager Bergstings-rätten en af the skickeligaste hammarsmeds-Mästare. och honom med fullmakt förser - han skall Domare och Åldermans Ed aflägga och weta thess syssla deruti bestå: At såsom bisittare bewista Bergs-Tingen: At åtminstone en gång om året besöka hwarje uti thess Åldermans district belägne Hammar, tå efterfråga om Smederne försigtigt, och som här nedanföre stadgas, handtera elden, troligen umgås med Tackjern och Kol, samt noga tillse huru theras arbete förrättas, så medelst ställning och arbete i härden, som smide och räckning efter Tolck, fritt för brakor och flagor: At meddela underrättelse, hwar fel finnas, eller förbättringar tarfwas, samt tillse, thet the anstalter werkställas, som ålderman tillförene föreskriifwit: At bewista Mästare och Mästersvens prof, samt Bref derå meddela, på sätt, som här nedanföre påbjudes: At på thet nogaste hafwa tilsyn, thet ingen må arbeta, såsom Mästare eller Mästersven, innan han prof giordt, och Bref derå erhållit; At wid Bergs-Tingen lagl. åtala hwad han finner wara utur ackt låtit, som Smederne anbefalt är: Ut i the orter, ther ej Kolmätare eller Kol-Upsyningsmän äro, tilse, thet Kolmåttet är likmätigt Kongl. Förordningarne, och ther han swek thermed befinner, sådant hos Bergs-Fogden angifwa: At på kallelse af någon Bruksägare eller Smed, til rättelse wid olyckelig Smides gång, sig genast infinna, och sådant förbättra: At gå Berg-mästaren med hörsamhet tilhanda, samt utan hinder werkställa the befallningar, som han, efter hwarje Orts beskaffenhet och wanliga bruk kan finna nådigt, at honom anbefalla.

Huru stor lön och district Åldermannen må tilläggas, utsätte Bergs-Tings-Rätten, med Bruks - och Hammar - ägares minne.

4.§

För hwar hammare, med en eller flere härdar, skall Mästare Wara; Och för hwar härd tre arbetare, neml. en Mästare, en Mästerswen och en Smedsdräng, eller och, tå Mästaren förestår twå härdar, 2:ne Mästerswenner och en Smedsdräng för then härd, ther Mästaren sielf icke smider: dock må en Bruksägare af 2:ne nära til hwarannan belägne hamrar ej wara betagit, at them åt en Mästare af bepröfwad och utmärkt skickelighet anförtro.

Skulle Bruksägare wilja i stället för Mästerswen och Smedsdräng, löna 2:ne Mästerswenner, som Mästerswens och Smedsdrängs arbeten ömsom sig emellan dela, så må sådant på öfwerenskommelse emellan Bruksägaren och samma Smeder ankomma, utan at then äldre Mästerswennen må thet sig til wanheder räkna.

5.§.

Mästare åligger med husbondes minne och bifall Smedsdräng antaga, honom städja, föda och kläda, och låta honom wid Bergs-Tinget inskrifwas.

När Smedsdräng et år tient. och hug för arbetet wist, skall Ålderman honom wid Bergs-Tings Rätten anmäla, tå Smedsdräng utur hammarsmeds lådan til upmuntran tildelas 6 Dal. och tjene sedan i samma Smedja tu år. Mästaren, som ther smider, skall Smedsdräng til sparsamhet med kolen wänja, och wid Räckningarne tidast tilöfwa.

På thenna tid äger Smedsdräng ingen rätt till uttag på egen räkning eller Smides-lön, så framt Smedsdräng är ogift, eller omständigheter i Mästarens hushållning sådant ej medgifwa.

6.§

Nu will Smedsdräng Mästerswen blifwa, anmäle sig wid Bergs-Tings Rätten eller hos Ålderman: Giöre sedan i Åldermannens och husbondens eller thess Ombuds närwaro besked, at han förstår smältning och räckning med tilbörlig kol besparing, och hwad mera härtil hörer: Förrätte therpå thes Mästerswens prof, som skall bestå antingen uti i en hölst eller et wecko smide, på Mästarens ställning. Anamme therefter Åldermannens Bref, med husbondens, eller i thess frånwaro, betjentens påskrift, som wid Bergstinget upwises och gilles, tå ock til Ämbets-Lådan.

Fem Dal erlägges: och ware så för Mästerswen godtjänd.

7.§

På lika sätt anmäle sig Mästerswen för at Mästare blifwa, enär han lägenhet thertil hafwer, och thet så tidigt året förut, at han wid nästpåföljande Bergsting kan sine bewis om profwet upte: Förhöres sedan af Åldermannen, i husbondens närvaro, och ther han finnes förstå rätt

ställning i härden, efter Tackjernets särskilte beskaffenhet, och huru med färdskning och smältning förhållas bör, at hålla byggnad och redskap wid magt och ordning; at sparsamligen umgås med Kolen; at förstå smides-sorteringen efter hwarje särskilt Tolck, och thet wäl arbetadt och felfritt kunna utsmidas; Tå skall han Mästare prof giöra, som är: at utan undervisning förfärdiga en fullkomlig och felfri Stångjerns hammare, samt på egen ställning wäl förestå et Wecko-smide; hwaruppå Åldermannen meddelar Mästare Bref med thes namn och insegel: Styrke och husbonden eller Betjenten riktigheten theraf med thess underskrift. Mästarbref skall sedan wid nästa Bergsting upwisas, med Domarens påskrift gillas, til Ämbetslådan 10 Dal, erläggas; och ware han therefter för Mästare godkiänt

Kol, Jern och arbetslön til Mästare och Mästerswens prof består husbonden på lika sätt, som om ny hammares och hölsts förfärdigande här efter stadgas.

8. §

Mästarens skyldighet är, at emottaga Kol och Tackjern på Råkning; och af hwarje Skeppund Tackjern Bergswigt, eller 26. Lispund, tilwerka 20. Lisp. Stångjern wäl och efter Tolck slagit, samt i Härden försvarligen arbetadt. Thertil må wäl, efter förra wanligheten bestås 2 Läster Kol, Tolf tunnemått; Men thet stångjern, han här öfwer tilwerckar, och the Kol, han igenom sin flit och aktsamhet bespara kan, kallas öfwer-jern och öfwer-kol, och bör af Bruksägaren godtgiöras sålunda, at för hwarje Skepp. öfwer-jern, kol och smideslön inberäknade, betalas en tredje del af hwarje orts årliga Hammarskatts pris, samt för öfwer-kolen wid the werck, som underhållas med egne Kol, lika pris, som the ägaren kosta, och wid the wercken, hwilka nyttja kiöpe-kol, til större eller mindre del, som högre betalas, än egna kol, skall Smeden njuta en tredjedels förhögning i priset, om icke Husbonden annorledes med Mästaren öfwerenskommit. Af all thenna winst tage Mästare, tå han Smedsdräng föder, twå tredje delar, och gifwe honom til upmuntring med sig en stålig penning efter öfwerenskommelse och Bruksägarens bemedlande.

Är ej Smedsdräng i Mästarens kost, tage Mästaren hälften, och skifte the öfrige arbetare återstoden sig emellan, hwar och en efter sitt arbete.

9. §

Bruksägarens åliggande bör wara, at anskaffa godt och försvarligt Tackjern. Med wrakwärdigt Tackjern förhålles efter Jern-wräkare Ordningen. Ej må Mästare wägra, at emottaga små eller Stampjern, Härdwercke och gamla Stångjerns hamrar och Städ; Dock bör i thesse fall hammare och smidde Städ til 24 Lisp. på Skeppundet, små jernet til 30 Lisp. och härdwercket, samt gutne Städ, til 26 Lisp. på Skeppundet, Mästaren godtgiöras.

10. §

Om Smeden af oförstånd eller wanart och owilja ratar swarsgoda Tackjerns sorter, eller therutaf smider elakt och odugeligit Stångjern, antingen för at winna på öfwer-kol, eller öfwer-jern, eller af annan ordsak, upfylle skadan, och plickte ifrån 10. til 30 Dal. efter omständigheterne.

11. §

Til thess Jernet afwäges ifrån Smeden, eller thet ifrån Bruket afskickas, skall Smeden wara answarig, ej allenast för hwad i föregående §. stadgas, utan ock för sådane fel, som af wårdslöshet härröra, och icke kunna tilskrifwas Tackjernets oartade beskaffenhet, neml. om Jernet i härden är illa werckadt och arbetadt, at thet finnes antingen hårdt eller rått: Om Stången är illa wäld, eller bränd i wällen: Om brakor finnas uti kanterna och grofwa flagor: Om stämpel ej är påslagen: Om stången är ojämn i bredd och tiocklek, icke hållande et med Tolcken, med mera af dylik beskaffenhet: I hwilka fall Smeden åligger, at rätta the fel, som hjelpas kunna, eller i annan händelse ersätta skadan, samt thertil med, i fall han tredje gången thermed beträdes, plickte för hwar odugelig stång 2. öre, som Husbonden uttager och til Hammarsmeds-lådan inlämnar. Sedan Jernet således är granskadt, och ifrån Bruket afsändt, ware Smeden fri, om wräkning händer, och stånde thet til theras äfwentyr, som Jernet af Smeden emottagit.

12. §

Som alt Jern bör i härden wäl kokas och färskas; Så skall alt Sul-but- eller löpp-smide wara strängeligen förbudit: Alla äga therå tala, och Smeder emot hwarannan witne bära: Beträdes Smed thermed, warde han af Bergmästaren, utom Domstolen, 1:sta gången sakfäld til 10. Dal. plickt: Kommer Smed annan gång igen, lagföres wid Tinget, och plickte dubbelt, samt sitte et dygn i Kistan: Sker thet 3:die gången, afstraffes med 5 par spö, och förwises Ämbetet.

13. §

Smederne böra sig på thet högsta ombeflita, at under arbetet wårda elden: Sker skada af wangiömo eller upsåt, plickte efter Lag: Och som wid kolfatningen ofta olycka theraf timar, at blåss och bar eld om nätterne nyttjas, eller at slaggen het utkastas; Så skall sådant härefter aldeles wara förbudit, och i stället för Blåss, ljus i lyckta förwaras, eller Lampa brukas; Husbonden förser Mästaren med Lyckta eller Lampa, och tilsläpper årligen et halft Lisp. Talg, eller try stop Olja på härden.

Beträdes sedan någon med blåss eller bar eld, i och wid Kolhuset, eller på Bruksbacken, samt med annan eldens wangiömo plickte Mästaren Fem Dal. och then brottslige med ett dygn i Kistan.

14. §

Smedens arbetslön skall hädanefter honom sålunda beräknas: At för ordinarie Jern blifwer then En, til En och twå tredjedels Dal Silf:mt, och för finare sorter en tredje-del mera för Skeppundet, hwilken arbetslön rättar sig efter priset å Kronones hammarskatts Jern för hwarje år på det sättet: at när thet stiger til och öfwer Trettio Tre och en tredjedels Dal., blifwer smedslönen En och twå tredjedels Dal: Och för hwarje tre och en tredjedels Dal. som priset går therunder, afkortas på smedslönen Fem och et Tredjedels öre, til thes thet blifwer Tjugu Dal., hwartefter ingen widare minskning i lönen må skie: Samma lön skall utgå til en tredjedel i gångbart mynt, och twå tredjedelar i ostegrade goda waror

Bruksägare skall wid bruket hålla nödige smedshus, neml. för Mästare en stufwa och Kammare, en wisthusbod, Fähus med skulle: För Mästerswen och Smedsdräng, som för lön smider, en Kammare, en Matbod, et Fähus med skulle, för them hwartthera, hälst under et tak. Thesse hus skola Smederne wårda, at the icke genom theras förwållande taga skada, och therföre böra the mindre förbättringar af them giöras.

Smeder hafwa. at fritt af husbonden njuta underhåll för Bostad, neml. Mästaren för 2:ne Kor samt Mästerswens och gift Smedsdrängs ena ko, antingen i äng eller theremot swarande foder:penningar.

15.§

Smeds förtjensten fördelas på thet sättet: At Mästaren, som tillika skall wid härden arbeta, och bör hålla alla små byggnader, såsom hammarskaft, Lyftarmar, Bruskor, alla slags Kilar, Kolfat, Sköflar, Belgtrådar, Stäfwor och Smörja; äfwen ock förarbeta utan betalning et och et halft Skeppund Byggnings - Jern för en härd. hwartil bestås sielfwa jernet, samt fem Läster Byggningskol, eller tijo stigar på hel hammare, undfår för arbetet Fem tolftedelar, Mästerswen 4/12, Smedsdräng 3/12, utaf then i föregående § utsatte Skeppund lönen.

Är Smedsdräng i Mästarens bröd, och af honom klädes behålle tå Mästaren tillika then förtjenst, som Smedsdräng tilkomma skulle.

Arbetar för en hammare med twänne härdar allenast en Mästare, niute han för then härden, ther han sielf smider och räcker, som sagt är: för then andra, ther Mästerswenner och Smedsdräng arbeta, hwilka therföre lön niuta, som förut stadgat är, tage Mästare öfwerskottet af förtjensten wid then härden

Mästare som wid Bergsmans hammare arbetar, ware ock tillika pliktig at hålla karfstock eller förteckning på hwar och en Smedjelagares idkade smide, och then wid Michaelis tid til Bergsfogden i orten aflämna..

Beträdes Mästare at swekfull Karfstock eller förteckning hafwa inlemnat, straffas med fem par spö. Beträdes han thermed andra gången förwises ämbetet.

16.§

Hwar så händer, at hammaren någon tid af året kommer at stå, i brist af Materialier, watn, eller för andra ordsaker, tå skall husbonden förse Smederne med annat arbete, som hos husbonden kan förefalla, hwarföre the niuta i betalning sådan dagspenning, som annat Bruksfolck therstädes: Tryter them sådant arbete, så skola så kallade Fyr-penningar bestås, neml. för en Mästare Tijo och twå tredjedels öre, en Mästerswen åtta öre, och en Smedsdräng Fem och et tredjedels öre Silfwermynt om dagen. Wägrar Smeden at giöra thet arbete af honom skäligen påfordras, ware thess rättighet til Fyr-penningar förlustig; dock warde ej under thenna § Bergsmans hamrarne begrepne.

17.§

Til ny hammares förfärdigande, af Femtijo Tu Lisspunds wigt, hwarom Mästaren drager tidig försorg, bestås try Skeppund Tackjern, åtta stigar kol, samt Tolf Daler i arbets lön, hwaraf Mästaren behåller hälften, then öfriga hälften dela Mästerswenner och Smedsdrängar sig lika emellan.

För hamrar af mindre wigt, bestås Tackjern och kol i förhållande therefter. Och som med Laggill hammare 600 Skeppund Stångjern kunna med wisshet utsmidas, så böra Smederne niuta arbets lön til godo för hwad med hammaren theröfwer kan smidas, och afkortning för hwad i werckan brustit.

Til Städ bestås 2 Skeppund Tackjern, så wida gutne Städ icke brukas, hwilka dock efter möjeligheten böra giöras allmänna, samt fyra stigar Kol, och Fem Dal. arbets lön, som delas på lika sätt.

Hölsten räknas under Stångjerns smidet, och afföres thess wigt i Tackjerns räkningen, men arbetslön blifwer Tre Dal. lika til delning.

18.§

Wid hwarje bruk bör twänne gånger om året räkning slutas, så med Smederne, som thet öfrige Bruksfolket, neml. för upsägelse och flyttnings-dagarne.

Til all oredas afböjande ware husbonden och Betjenten skyldige med alt folket hålla motbok, och tillika karfstock med them, som sådant åstunda, wid Tiugu Dal. plickt i bägge fallen, så ofta sådant försummas.

Thesse Motböcker blifwa grunden wid förefallande twister och utredningar emellan husbonden och arbetarne, och äge then förre ingen rätt, at fordra något, som i motboken ej finnes infördt.

Åtnöjes Smeden ej med räkningsslutet och thess erhållne afräknings sedel, som wid Michaelis eller flyttningstid gifwes, anmäle han sitt klander hos Bergmästaren eller Bergs-Fogden, eller om the icke äro så nära boende, hos någon annan Krono-Betjänte, innom Tre Månader, och tage theröfwer wederbörligt bewis, samt fullfölje sin talan, i fall the icke annorlunda åsämjas, wid nästa Bergs-Ting, tå klandert gäller för thet näst förflutna året, eller så lång tid tilbaka som slut-räkning, enligt thenna §. icke blifwit gjord: Försummas thet, ware husbonden för widare klander om then framflutne tiden, fri.

19.§

Rätter upsägelse tid med Smederne, ware then 1. Martii; hwarförinnan räkning skall wara sluten. Uti Orlofs-Sedlen, som meddelas, bör skulden införas, wid bot, som förut sagdt är. Therefter äge en hwar at gifwa och taga Städsel, som husbonden består, för Mästare Tre Dal, Mästerswen Twå, och Smedsdräng En Dal. Silfvermynt.

Städjer någon annorlunda, och så medelst, eller eljest låter locka annars Folk, ware städseln ogild, och then brottslige förfallen til Tiugu Dal. böter.

Then som antager någon i arbete oförpassad, böte lika, betale skulden och upfylle skadan.

Härunder begripas ej the aftal, som kunna giöras emellan husbonden, och thess egit Folck, utan skola the äga bestånd, oaktat hwad tid städsel gifwen och tagen är.

Wid afflyttnings tid, som är Michels- Mässo, gifwer husbonden afskeds pass. hwaruti skulden, såsom then tå är införes.

Så kallad flyttnings-hjälp, äge ej rum widare, än för the Smeder, som flytta från annat Bergmästare döme, tå thet ankommer på betingning emellan husbonden och Smeden.

Löper Smed eller Smedsdräng utur tjensten, eller olofl. städjer sig i annan tjenst och thit flyttar, plickte första gången Tijo Dal., andra gången afstraffes med Fem par spö, och tredje gången förwisas Ämbetet.

Then husbonden therifrån Smeden lupit, eller olofligen flyttat, niute Bergmästarens Ämbetes handräckning, at få honom i sitt arbete genast åter, och ther Bergmästaren ej nära boende är, tillite nästa Kronobetjänte therom.

Wägrar Bruksägare Smed lagligen flytta, eller honom i thess arbete olagligen twingar, plickte Tiugu Dal. och ärsatte all kostnad och skada.

20.§

När Smeder på förbesagde sätt lönas och Bruksägare med them Lagliga hushållar, bör ej betydelig Smedskuld kunna uppkomma.

Therföre må ingen husbonde, som Smed antagit, wägra at för afflyttningen ifrån förra husbonden, til honom betala then skuld-Summa, som i Orlofssedeln införd är, och innan et halft år therefter, then gäld, som Smeden sig sedermera åsamkar, och afskedssedeln utwisar.

Går något af gälden, antingen genom afbetalning eller Laglig åtgärd, i anledning af klander, skall förra husbonden thet återbetala med Ränta, til Sex för hundrade; Men med betalning för gammal skuld, som redan flyttade Smeder med sig fört, förhålles efter förra Förordningen, eller särskilte ågågne Domar.

21.§

Dör Smed, innan flyttning skedt, tå äger ej husbonden skulden fordra af then blifwande, utan hålle han sig til Gäldenärs lösöre, så långt the räcka.

Är Smed flyttad, men dör inom et halft år therefter, betale äntå then sednare husbonden hela gälden på sätt, som förr skrifwit är, och hålle han sig til Smedens ägendom och lösören.

22.§

Skulle Smeden innom afflyttningen icke erhållit ny husbonde, äge then förre, at antingen sielf behålla honom, eller skaffa honom tjenst hos andre, til thet Smedsarbete, som förefalla kan. Will husbonde ingenthera, bör Smeden undfå thess Fri-Sedel, til nästa städslotid, tå, i fall han ingen wiss tjenst erhåller, Smeden hos förra husbonden sig anmäla bör, at blifwa nyttjad i hans, eller annans tjenst, såsom förbemält är. Wägrar husbonden thet, ware Smeden sin gäld fri.

23.§

Timar Smeden någon vådelig olycka under arbetet, så at han therifrån hindras, niute af husbonden, til understöd och skötsel, Twå Dal. i weckan, utan räkning.

Blifwer han af synbar eller bewislig siukdom besvärad, som längre, än Twå weckor påstår, niute therefter, och til thess han blifwer frisk, En Dal. af husbonden om weckan, och En Dal. af Embetslådan; och sådant alt i thet afseende, at Smeds Ämbetet må finna nödig wård och upmuntran, och alt tilfälle til skuldsättning undanrödjas.

Träffar sådan olycka, som giör Smeden wanför, niute understöd av Ämbetslådan, eller besörjes genom andre utwägar, och på sådane

författningar, som i hwarje Bergslag särskilt, antingen redan äro beslutne, eller med thet forderligaste böra utstakas.

24.§

Ämbets-Låda eller Smeds-Cassa, skall i hwarje Bergs-Tingslag wara; Thit skola alla här frammanföre nämde, både, penningar och böter samlas. Thertil skall äfwen Bruks-ägare förskjuta En Dal, af hwarje härd, samt hwar och en Mästare, som innom Tingslaget arbetar, erlägga En Dal.; Mästerswen och Smedsdräng, som för lön arbetar, Sexton Öre, alt årligen, hwilken Smedernes afgift husbonden skall låta i Smedernes räkningar påföras, och jemte thess egen, med Tingsgästnings-Penningarne wid Bergs-Tingen inlefwerera wid Tijo Dal bot.

Af thenna Cassa, som skall stå under Bergmästarens och Bergs-Tings Rättens, samt twänne hammarwercks ägares inseende och styrsel, och theröfwer räkning i Tings-Protocollerne uptagas, skola siuke Smeder njuta hjelp, som ofwan förmält är, och therjemte gamla och förlamade Smeder, samt theras Enckor, genom årlig utdelning understödjas.

25.§

Stjäl, undandöljer, eller försäljer Smed, af thess under händer hafwande Stångjern, til Sex Dal. Wärde, stånde Tiufssrätt och uppenbar Kyrckioplickt, samt straffes efter 42 Cap. Missg. Balken.

Samma Lag ware om all annan stöld på Materialier, Inventarier, och hwad thet wara må, som innom Bruket och thess tillhörigheter föröfwas af Smeder, eller the under Bruket hörande arbetare, wärdet af thet stulne, jämfördt emot hwad Stångjernet tå gäller.

Tager eller snattar någon mindre, thet anses första gången för snatteri, som straffas efter 47 Cap. samma Balck, och undergår then brottslige hemlig aflösning: kommer han andra gången igen, blifwe ansedd, ehwad thet är litet eller mycket, såsom för Tiufnad: Lag samma wore om stöld och snatteri, som Smederne sig emellan, med Jern kunna föröfwa, Begås sådane stölder inom Bruket af andre, straffas efter allmän Lag.

I alla fall ligge thetta til Bergstings-Rättens ransakande och afdömande.

26.§.

Som ingen Smed äger rättighet at sälja Jern, så är thet och olagligt med honom handla. Eho, som therföre befinnes wara afnämare, skall första gången upfylla skadan och plickta med tre dubbla böter efter wärdet af thet kiöpta, samt stånda hemlig skrift. Beträdes han oftare thermed, stånde Tiufsrätt, och straffes lika med then som stulit.

27.§

Wisar Smed eller Brukskarl upstudsighet emot husbonde eller thess Betjente, eller Mästerswen och Smedsdräng emot Mästaren, eller och någon af them Åldermannen, straffes efter 15:de Cap. Missg. Balken.

28.§

Af thenna Förordning skall äfwen för thet så kallade Vallon Smidet komma at gälla, hwad i 9:de, 10:de, 11:te, 12:te, 13:de, 14:de, 16de,17:de, 18:de, 19:de, 20:de, 21:sta, 22:dra, 23:die, 25:te, 26:te och 27:de §.§. finnes stadgat, dock med then skillnad, at årliga räknings slutet med Valloin-Smederne hädanefter, som hittils sker, först wid Midsommars-tiden, och sedan wid October Månads slut, äfwen som och, i anseende til de öfrige delar af huhållningen wid Vallon-Smidet, hwarutinnan Wi finne thenna Wår Förordning icke wara lämeplig, kommer at förblifwa wid then ordning och bruk, som för slike werk tilförene wanligt warit.

Thet alle, som wederbör hafwa sig hörsammeligen at efterätta. Til yttermera wisso, hafwe Wi thetta med Egen hand underskrifwit och med Wårt Kongl Sigill bekräfta låtit. Stockholm i Råd-Cammaren then 26 Junii 1766.