Vid restaureringen 1852 – 1855 blev kyrkan vit i stället för att kyrkan sedan 1730-talet varit rödmålad, förut var timmerväggarna inne i själva kyrkan försedda med vackra 1700-talsmålningar och behängda med gamla adelsvapen, nu putsade väggar helt vita och utan några vapensköldar; på väggarna i sakristian fanns förut vackra medeltidsmålningar av stort värde, nu var de överkalkade.

Om än restaureringen hade medfört betänkliga följder ur estetisk synpunkt, så hade dock kyrkan undergått en välbehövlig reparation, och den tarvade därför under de närmaste årtiondena endast nödvändigt underhåll.

Först på 1880-talet börjar man tala om större bristfälligheter, som behövde rättas till. I kyrkostämmans protokoll 21,10.1889 står det bl. a. följande. Då det befanns, att såväl kyrkan som klockstapeln oundgängligen och med det första som ske kan, tarva en större reparation, såsom delvis ny brädfodring jämte rödfärgning av stapeln, tjärstrykning å spiran nytt tak å kyrkan samt målning å väggar och fönsterbågar m. m. Så tillsattes en kommitté bestående av riksdagsman Carl Persson, Stallerhult, Per Eriksson dersammastädes, J.F.Bohlin, L:a Solberga jämte båda kyrkvärdarna A.J. Carlsson Larsakullen och L.J. Andersson, Hamrum samt komminister A.Lampa för att utreda, vad som behövde göras och komma med kostnadsförslag, vilket förslag avgavs redan den 18.12,1889.Detta innehöll bl .a .följande:

1.Klockstapeln repareras för en beräknad kostnad av 208,75 kr.

2.Kyrkan och sakristian förses med nytt tak. Fyra alternativ fanns om vad

man skulle täcka taket med: a tegel med beräknad kostnad 914 kr. b)järnplåt och svartplåt 1360 kr, c} galvaniserad plåt 1700 kr, d)spån 1260 kr., varav virkeskostnad 650 kr.

Ehuru täckning med tegel var det billigaste alternativet, ansåg sig kommittén icke kunna tillstyrka detta, eftersom det dels skulle kräva kostnadskrävande förstärkning av takstolarna, dels kunde ifrågasättas om, på grund av takets starka lutning, tegelpannorna kunna säkert ligga på sina platser. Man stannade till slut "för spånalternativet, vilket också blev det billigaste. Man, dvs. Carl Persson kunde hänvisa till §26 i Kungl. Förordningen om de allmänna skogarna i riket, där det framgick att utsyning utan ersättning kunde ske från kyrkoherdeboställets skog även till annexförsamlingarna av reparation å deras kyrkor.

Kyrkostämman 30.12.1889 antog också enhälligt kommitténs förslag och utsåg senare utredningskommittén till byggnadskommitté med komminister Lampa som ordförande.

Man nöjde sig emellertid icke med ovanstående beslut om reparation av kyrkan och stapeln. I kyrkostämmans protokoll 29.12.1892 läses följande: "På förslag av kyrkvärden L.J. Andersson i Hamrum beslöt stämman tillsättande av en kommitté med uppdrag att vidtaga förberedande undersökning och upprätta kostnadsförslag för en blivande reparation av Korsberga kyrka invändigt, huvudsakligen avseende golvets omläggning och sänkning samt nya bänkars insättande. Som ledamöter i denna kommitté valdes de båda kyrkvärdarna jämte riksdagsman Carl Persson i Stallerhult och herr J.F.Bohlin i L:a Solberga." Ordförande blev Carl Persson - Kommittén avgav sitt förslag. 10.10.1893 och definitivt beslut, helt i enlighet med detta förslag, fattades 30.10. samma år. -Beslutet innebar bl.a. följande:

1. omläggning av golvet i kyrkan

2. de gamla sittbänkarna ersattes med öppna bänkar. -I förslaget står: Sittbänkarna i kyrkan, vilka utgöras av infordrade stolar, tillslutna med dörrar, äro högst obeqväma och otidsenliga samt delvis felaktiga, i synnerhet vad målning beträffar, hvadan vi anser, att nya böra insättas. Dessa nya böra vara till formen öppna och helst inköpas från Tidaholms eller annan snickerifabrik.
3. Ny dörr å södra långsidan insättas . -I förslaget står: Widare anser vi en ny dubbeldörr böra göras i ställe för den befintliga tunga och grova järnbeslagna dörren.
4. Hela kyrkan ommålas invändigt med vattenfärg
5. kyrkan förses med uppvärmningsanordning. En järnkamin uppställes fram om dörren å södra sidan. Kostnadsförslaget slutade å 1250 kr.

I protokollet finns följande yttrande av kommittén: "Denna summa kan möjligen förefalla hög eller de föreslagna arbetena mindre nödvändiga (anm: vi senare tiders barn håller helt med om det sistnämnda i vad det avser Punkterna 2 och 3),men innan vi gå att tillstyrka kyrkostämman uttaxering av medel härtill. vilja vi såsom vår åsikt uttala, dels att en församlings kyrka, där den allmänna Gudstjänsten, hålles och sakramenten utdelas, bör väl och omsorgsfullt underhållas samt alltid visa ett värdigt och vördnadsbjudande utseende, vilket icke allenast stämmer kyrkobesökaren till glädje och förnöjelse under gudstjänsten utan ock vittnar om församlingens sinne för ett värdigt uppehållande af en af de dyrbaraste institutioner, våra fäder lämnat oss i arf."

Kommittén, förstärkt med kamrer Fredrik Svensson på Söran, utsågs till byggnadskommitté. Denna kunde vid kyrkostämman 29.10.1895 meddela att det mesta var verkställt.

Samma stämma fattade på kommitténs förslag beslut om att 11 under 1896 reparationer å kyrkan skulle ytterligare fortsättas med höjandet af det inre taket i hvalvform till en beräknad kostnad af 682,50 kr. Kommittén hade en synnerligen omfattande beskrivning, hur sådant skulle kunna ske utan att riskera husets hållbarhet eller bestånd . - Byggnadskommittén utökades med patron Per Pettersson på St.Hamrum och skolläraren Axel Björklund.- Under år 1896 oro samtliga beslutade arbeten verkställda och kyrkorestaureringen klar.

Så hade då Korsberga kyrka under loppet, av 40 år genomgått tvenne stora restaureringar, som till nästan oigenkännlighet förvandlat den gamla karolinerkyrkan, framför allt då dess inre.-1855 års restaurering hade även medfört en kulturförstöring av stora mått, då ovärderliga inventarier vandaliserades eller förstördes. - År 1877 reagerade Claes Johan Ljungström i sin bok :"Vartofta härad och staden Falköping" mot detta. Han skriver bl.a.:" Gyllenstormar, Fältstiernor, Papegojor m.fl. adliga personer, som på 1600-talet bodde inom församlingen, mot vilkas minne man varit otacksam nog att, när kyrkan hvitmenades, deras vapen, som hängde på väggarna, nedrefvos och vräktes undan, dels på kyrkvinden, dels i klockstapeln. Även sakristian har varit målad, men den också överkalkades. Det var en kvinna (folket säger: en Abidissa) ,som läste på sitt radband :sålunda en målning, som var från katolska tiden och som kan framkallas genom kalkens borttagande af därmed kunnig person."

1895-96 års restaurering gör heller ingen nutidsmänniska glad. De gamla bänkarna med vackert målade dörrar slängdes ut och ersattes med brunmålade, öppna bänkar av "billig" typ Innerväggarna, som förut voro försedda med panel nedtill målades också i en brunaktig ton men ljusare än bänkarna och hållen något i grått och t.o.m. predikstolen och altaruppsatsatsen övermålades i brun färg, allt gav ett synnerligen tråkigt och påvert intryck och detta fick Korsbergaborna dras med i 50 år under denna tid sker inga större förändringar om man undantar att elektriskt ljus indrogs i kyrkan år 1918 och ny orgel tillkom 1925, byggd av Hammarbergs i Göteborg.

Men man blev alltmer missnöjd med sin kyrkas utseende och när man till slut på grund av "tidens tand" måste börja vidtaga en del större reparationer, så kom beslutet om en genomgripande restaurering, som inte bara skulle omfatta nödvändiga reparationer utan också, i den mån det gick, försöka att återfå något av det forna kyrkorummets utseende. Detta beslöts på en kyrkostämma 9.6.1946, då man antog en av arkitekten Axel Forssen uppgjord plan. Slutligt godkännande skedde å stämma 23.10.1946. Kostnadsberäkningarna slutade på c:a 50.000 kr. Till entreprenör för byggnadsarbetena antogs byggmästare Oscar Andersson, Kungslena och för målningsarbetena målerifirman K.R.J.Johansson i Skövde. Konserveringsarbetena skulle utföras av konservator Olle Hellström i Skara. Till byggnadskommitté utsågs kyrkoherde C.G. Wetterberg, Fröjered, folkskollärarinnan Tina Kjellman, Skolan, kyrkvärden Axel Jonsson, Styrshult, kyrkvärden Ivar Borg, Gunnarstorp, kommunalordföranden Artur Lindgren ,Källedal, f. länsskogvaktaren Gunnar Dahlström, Sandhem samt komminister Gillis Ekhäll.Prästgården. Särskilt den senare jämte Axel Jonsson nedlade ett mycket omfattande och uppskattat arbete vid restaureringen. I huvudsak utfördes följande arbeten.

I en inventering och beskrivning av Korsberga kyrka, upprättad av kyrkoherden Thorstand Thengblom i Fröjered och avgiven till prästmöte i Skara år 1754 heter det: "Sakristian av sten. målad med munkamålning" Och i ett inventeringsinstrument av den 19.11.1829 läses: "Sakristian, murad av sten, är tillbyggd vid norra sidan och sannolikt äldre än den nuvarande träkyrkan, vilket styrkts af de flera större och mindre rosenkransar med J.(jungfru) Mariebilder mitt uti målade i det hwalva taket." Man visste alltså, att det under den senare påmålade kalkfärgen i sakristian skulle finnas medeltida takmålningar.I samband med restaureringen fattades beslut om att dessa målningar om möjligt skulle återframkallas och konserveras..Arbetet uppdrogs åt konservator Hellström.

Ehuru de nu framtagna målningarna delvis är rätt illa medfarna och utplånade kan man dock tydligt skönja den nämnda rosenkransen i taket jämte ett annat fält målningar, vilkas fragmentariska skick dock omöjliggör en tolkning av dess innebörd. En tredje bildserie med bl.a. en häst och ett träd finnes på västra väggen. Rosenkransmålningen kan måhända förklaras av att kyrkan under senare medeltiden hade karaktär av avlatskyrka, dit människor kom för botgöring och bön, och därvid de kunde tänkas hava hjälp av rosenkransen, vilken ju var avsedd såsom ett hjälpmedel vid bönen.. Avlatsbrevet för kyrkan, av vilket en avskrift förvaras på pastorsexpeditionen, är utfärdat av Skarabiskopen Brynolf söndagen efter Alla Helgons dag år 1481.

Fil.lie. Berit Wallenberg, Stockholm, som undersökt en del av målningarna har fastställt, att de utförts under mitten eller slutet av 1400-talet av någon mästare, eventuellt den från andra målningar kände mästaren Amund, tillhörande den s.k. Vadstenaskolan. Den gamla anteckningen talar sålunda nog sanning, då den kallar målningarna för "munkamålning". Ehuru dessa målningar på grund av den hårdhänta överkalkningen betydligt skadats och således endast kunnat återställas i fragmentariskt skick, bidraga de dock att på ett utomordentligt sätt skapa en säregen stämning av stillhet, skönhet och andakt, som utmärker detta vackra rum.

Utöver Gillis Ekhälls beskrivning kan tilläggas, att den kände forskaren Nils Månsson Mandelgren (f.1813, d.1899)besökte Korsberga kyrka antagligen år 1874, och då påpekade dessa målningars existens. I ett kyrkostämmoprotokoll 21.12.1874 heter det: "Skollärare Blomén anmäler, att en av rikets fornforskare, Mandelgren, anser att kalkmålningen i sakristian bör tas bort för att blotta målningar av stort antikvariskt värde."