Först den från vikingatiden som vi idag kan spåra i form av svartjord järnslagg och kolgropar samt hålvägar.

http://hem.passagen.se/lestark/index.htm Tidig järnframställning i Tranemo.

http://www.ylm.se/oghn/saxen.html Tidig framställning av järn i Torp socken, Medelpad

http://www.itz.se/backedal/ift/ift.html Institutet för Forntida Teknik

Den andra är den previligerade järnbruksrörelse som adelsmänen på storgodsen Almnäs och Kavlås bedrev från mitten av 1700 . Almnäs masugn och Annefors hammarsmedja verksamheten upphörde på 1890-talet. Alla kolbottnar vi ser idag i våra skogar är lämningar från denna tid. Alla byggnader från denna verksamhet är idag bortta vi har bara husgrunderna kvar och foton på smedjan och smedernas bostäder från Annefors i Fröjered. http://home3.swipnet.se/~w-35754/frojered.html

http://www.ekomuseum.se/c_13.htm Ekomuseum bergslagen, material och prosess.

Vi som är bönder lägger väl märke till när vi plöjer att det på vissa fläckar vänds upp ovanligt svart jord. Om man tittar närmare ser man att jorden är uppblandad med kolrester. Finns det dessutom klumpar av myrmalm och flytslagg, kan man vara övertygad om att det framställts järn på platsen.
Undersökningar med C I 4-metoden, som gjorts av fynd i Skaraborg väster om Billingen, visar att de kan härledas till tiden från 400-tal till in på 1100-tal. Några undersökningar i detta ämne har ännu inte utförts i vår bygd. Jag har som kulturhistoriskt ombud vid länsmuseet berättat om våra upptäckter. Inom arkeologin är just svarta fläckar indikation på historiska lämningar i marken.
Uppfattningen att vi skulle sakna fasta fonlämningar inom Hökensås området får vi nog revidera då det står klart att det varit en omfattande och utbredd järnframställning någon gång i bygdens historia. Det är märkligt att man inte uppmärksammat detta tidigare. Numera kartlägger jag åt hembygdsföreningen kända iakttagelser av svarta fläckar och det blir fler för varje år som går.

Det märkligaste fornfynd som gjorts i bygden på senaste tid är nog den ca 300 kg tunga slaggsmälta som grävdes fram med grävmaskin år 1990 i Fridene ca 30 meter väster om Tidan, några hundra meter söder om kyrkan. Man observerade vid detta tillfälle när man schaktade bort matjorden fyra i rad liggand svarta fläckar av samma ytstorlek som slaggklumpen. Enligt Mac Key och andra experter, är slaggsmältan det som blev kvar när man reducerade myr- eller sjömalm i en s k schaktugn där malmen blev flytande vid ca 1200 grader. Ugnarna finns beskrivna i forskarlitteraturen frän Danmark och Polen.

Mycket tyder på att kombinationen hästuppfödning och framställning av smidbart järn var en vanlig bondesyssla i ett tidigt skede av vår bygds historia samt att denna primitiva järnframställning troligen lade grunden till bosättning och hemmans uppkomst i vår bygd. När sedan kristendomen drog fram över land och bygd så ändrades troligen förutsättningarna och bonden blev mer jordbruksinriktad.

Att man använde högkullen på Korsberga kullar för eld och röksignaler för att varna befolkningen är omtalat i litteraturen. Mindre känd är den ränna i marken som ledde upp till toppen av kullen vid den mycket branta södra sidan. Jag hörde i min barndom att den kallades "stockaränna". Den var ett synbart bevis på att man släpat upp virke till eldarna; synd bara att ingen förstod detta samband när kullen skulle exploateras. I dag är det en stor grustäkt och kullen utplånad.
Att signalera från Korsberga kullar var strategiskt viktigt då signalerna syntes vida omkring i bygden. Vi får väl utgå ifrån att dåtidens faror bestod av beridet krigsfolk och att böndernas hästar var ett begärligt byte.
När det bolmade rök från Korsberga kulle visste alla att det var fara å färde och att det var dags att ge sig av till skogen med familjen och de viktigaste ägodelarna. Man hade nog på den tiden beredskapslager av mat och foder till djuren väl undangömt på Hökensås. Att överleva när gården blev plundrad och nerbränd var lika viktigt för den härskande klassen som för bönderna själva. Jordkulor och enkla bostäder dit man kunde ta sin tillflykt var en nödvändighet för att man senare skulle kunna återvända till ett återuppbyggande av det gamla hemmanet. Jag har strövat igenom skogarna mycket noga i samband med framställandet av origenteringskartorna på 1970-talet och såg gropar som fanns lite varstans. På avlägsna platser har kanske den gamla torpbebyggelsen långt uppe i Hökensåsskogama också sitt ursprung från denna tid.
Vid Löpareskogen, som är ett gammalt hemman, har jag vid grävningsarbeten observerat flera lager med svart kulturjord och rester efter förkolnade stockar.

1645 var en av landets första lantmätare G J.Gyllingsting här i Fridene, Fröjered, Korsberga och de kartor som han ritade visar att ängsmarkerna var mycket stora på den tiden.
Maderna vid åarna var nog den viktigaste slåttermarken som i århundraden skördades av bönderna, något som vi i dag har svårt att se eftersom det åter blivit vildvuxet med lövskog.
Att Lillån på 1645 års kartmaterial benämns Stallån är intressant eller är det bara så att lantmätaren satt dit namnet för något folkligt eller annat belägg finns inte. Stallerhult, Stallebo, Stallabron och Hästhagen är ortnamn som vittnar om hästens betydelse i bygdens historia. Järnabron över Yan och torpet med samma namn belägger järnets betydelse liksom Kålabråten och Smedstorpet. Rusarp kan möjligen härledas till att man körde träkol i s k." Russar". Ruder, Ruderna, Ruera och Sänneru är exempel på namn på orter där man också funnit slagg efter tidig järnframställning. Sambandet mellan våra ortnamn och hästuppfödning med primitiv järnframställning är en intressant iakttagelse som gjorts på senare år.

Hålvägar är fomlämningar som visar hur och var man färdats med häst i bygden. Kända hålvägar finner vi vid Styrshult, Munkebo, Hamrum, Mölebo och Solberga.
Hålvägarna vid Styrshult är mycket tydliga och välbevarade i skogsmarken som sluttar ned mot Lillån. Flera parallella hålvägar finns här. Man kan nog dra den slutsatsen att det var kvarnarna vid Kisaström och det gick att vada över Tidan med häst som gör att vi idag kan se dessa spår.
För att ta sig över Lillån med häst var man troligen i ett tidigt skede hänvisad till s k kavelbroar då man annars riskerade att gå ner sig med hästen i de bottenlösa maderna.
Vid Munkebo, ca 100 m söder om landsvägsbron över Lillån, syns tydliga hålvägar som leder ner till ån.
Vid Solberga på båda sidor om landsvägen, ser man i dag obetydlig små diken som i stälva verket är hålvägar.
Vid Hamrum finns en mycket gammal bro" Storebro" över Tidan där vägen efter bron delar sig ser man djupa skärningar i vägen. Bron över Yan kallas "Lellebro"
Detta tyder på att leden över bron använts flitigt under århundranden.
Färdvägen över åsen till Hjo gick över skogarna med eller utan häst har många av våra förfäder gått och spåren efter hästarnas trader kan vi se än idag på vissa ställen.

Den som vill studera hålvägar rekommenderar jag ett besök vid Kymbotall Sveriges största och längst hålvägsområde.