I mitten av 1700-talet rapporterades det till domkapitlet i Skara, att en egendomlig religiös rörelse uppstått i Fröjereds socken. En ny komminister som hette Nils Vennerdahl predikade så att kyrkan fylldes av folk, både från den egna församlingen och från grannförsamlingarna. En religiös rörelse och väckelse gick över bygden. Det för den tiden egendomliga var att de väckta samlades i hemmen till andakt med bibelläsning och bön. Rörelsen hade en märkbar inverkan på människornas livsföring. Man besökte inte så mycket lekstugor och gillen, och en allvarligare livsstil präglade befolkningen.

Domkapitlet i Skara diskuterade den märklige prästens verksamhet. Många tyckte inte om den. Det blev undersökningar, förhör och skrivelser i ärendet. En lektor vid namn Anders Knöös tillhörde domkapitlet vid denna tid. Han tog prästen och hans verksamhet i försvar, och menade att prästens verksamhet alls inte stred mot evangeliet. I samband med komminister Vennerdahls tid i Fröjered användes så vitt man vet uttrycket "läsare" för första gången i vårt land. Senare användes uttrycket om dem som tillhörde något av de fria kristna samfunden. Från början var alltså "läseriet" en rörelse inom den svenska kyrkan.

Säkert deltog också många från Korsberga socken i "läsarprästens" verksamhet i Fröjered. Småningom möttes de fria rörelserna med större misstro från kyrkan och från världsliga myndigheter. Man var rädd att den gamla karolinska enhetskyrkan skulle splittras.

Den nya fromheten förde emellertid med sig starka religiösa rörelser. Det var i "läseriet" de stora väckelserna på 1800-talet hade sin rot.

På 1870-talet gick de andliga väckelserna fram över bygden med stor kraft. Man hade samlingar i hemmen, "stugmöten", dit många kringresande kolportörer kom på besök. Här i socknen verkade bl.a. den kände kyrkobyggmästaren Anders Pettersson från Värsås. Han var inte bara berömd som en duglig yrkesman utan också som predikant. De fria rörelserna avlägsnade sig mer och mer från svenska kyrkan. När rörelserna växte i omfång, blev behovet större efter en egen samlingslokal.

Missionshuset i Korsberga uppfördes på våren 1883, några månader innan Korsberga Missionsförsamling bildades. Genom gåvor och frivilliga dagsverken blev kostnaderna för missionshuset bara 300 kronor. Bild .fk2

En "Protokolls Bok" från Missionsföreningens första tid finns bevarad. Där kan man läsa följande: "Den 29 september 1883 kommo följande personer: Per Eriksson Stallerhult, J.F. Bohlin L:a Solberga, Gustaf Larsson Nolgården., August Larsson Stenbolet, Anders Johansson Hamrum och Carl Jansson Stora Sännruder, hvilka för närvarande utgöra medlemmarna i Korsberga Missionsförsamling, tillsammans i dess Missionshus..."

Missionshuset har sedan renoverats och byggts om flera gånger. 1909 uppfördes en mindre sal och ett kök. Då fick man också för första gången en eldstad. I ett protokoll från 1909 nämns också att Korsberga Baptistförsamling skulle bidraga med halva kostnaden för reparationen. Vidare sägs att Blåbandsföreningen och Missionsföreningen kommit överens om att gemensamt använda lokalen. Allianstanken fanns alltså redan vid denna tid. Bild, fk1

Till 70-årsjubiléet 1952 byggde man på nytt om den stora salen. (Det kan också nämnas att till 90-årsjubileet 1972 gjordes en omfattande ombyggnad).

Vid årsmötet 1916 valdes ombud till Västergötlands Missionsförenings årsmöte i Skövde. 1918 sändes bidrag till Västergötlands Missionsföreningar och till Fosterlandsstiftelsen. Först 1928 anslöts föreningen till Svenska Missionsförbundet som bildades 1878. Från 1930 kallade man sig här i Korsberga för Missionsförsamling. Sedan 1940 är denna ansluten till Hjo samlingskrets som har egen pastor, bosatt i Korsberga.

År 1894 lät en av Korsberga Missionsförenings medlemmar döpa sig som vuxen enligt baptistiska synsätt. Åtta andra följde snart hans exempel. Dessa begärde utträde ur Missionsföreningen och anslöt sig till Skövde baptistförsamling. Korsberga blev nu en utpost till denna, som sände predikanter och svarade för mötesverksamheten i Korsberga. En av dessa predikanter var Carl Widmark, som var verksam i Korsberga från 1911. Han blev sedan en av förgrundsgestalterna för pingströrelsen i bygden, bild, fk3 och bild fk4

År 1912 kom evangelierna Ada Andersson och Elna Gustafsson till Korsberga. Dessa och deras anhängare tyckte sig inte finna förståelse utan snarare , motstånd från, baptistsamfundet. Detta skedde den 15.9.1913. Den 14.1. 1914 bildades en s.k. fri församling med 22 medlemmar i Korsberga. Senare antog den namnet Elimfösamlingen. Pastor 0. Jansson var mötesledare när denna församling bildades.

Den lilla församlingen i Korsberga har sedan blivit känd genom en speciell händelse. Carl Widmark som nu var verksam i Korsberga sammankallade pingstpredikanter från hela landet till en bibelstudievacka. I bibelstudierna deltog bl.a. också den senare så kände Levi Petrus. Bibelstudieveckan hölls i juni 1916. Sedan dess har det varit tradition att pingstpredikanter från hela riket samlas under en vecka på försommaren. Korsberga blev dock inte platsen för samlingarna under kommande år. Först ordnades dessa i Kölingared och senare i Nyhem vid Mullsjö. Korsberga var alltså den ursprungliga platsen för den samling inom pingströrelsen som numera kallas Nyhemsveckan. Bild. fk5

År 1919 bildades i Fridene en fri församling kallad Ebeneserförsamlingen. Redan 1912 hade en liknande församling bildats i Klämmesbo. Det visade sig svårt att klara verksamheten i dessa små församlingar. Ebeneserförsamlingen i Fridene anslöt sig 1929 till Elimförsamlingen i Korsberga. Senare, år 1938, anslöt sig Elimförsamlingen i Korsberga, till pingstförsamlingen i Hjo. Man beslutade dock att verksamheten i Korsberga också i fortsättningen skulle bedrivas med egna predikanter egna kassor o.s.v. med visst stöd från församlingen i Hjo.

Börje Löfving.

Uppgifterna är hämtade ur föreningens bok . Uppgifter om Korsberga socken 1863 - 1951.
Sammanställda och komenterade av Tore Persson.

Bilderna kommer från vårt bildarkiv .